lördag 8 februari 2014

4 flaskor, 4 druvor, 4 länder och en middag #2

Detta är fortsättningen jag utlovade för en bra tag sedan i detta tidigare inlägg.

Som första rätt fick vi vitello tonnato, kalv med tonfisk. Till detta två stycken viner på pinot noir.

2x Pinot Noir

2011 Bouchard Père et Fils Bourgogne La Vignée
Först ut blir det franskt från Bourgogne av producenten Bouchard Père et Fils. Grunden till vingården las redan 1731 i Beaune av Michel Bouchard och är nu inne på sin 9:e generation. Genom åren har förvär av områden i flera andra områden skett vilket gör att gården idag kan producera Grand Cru viner från bl.a. Echezeaux, Chambertin och Montrachet. Nu är vi inte inne på den nivån av viner utan håller oss till "basvinet" som finns i SB's standardsortiment.

Färgmässigt ljust rött, tunn i kanten. Doften bjuder på blöta höstlöv och jordgubbe. I smaken är det mer åt körsbär, rabarber med ett litet bett. Lättdrucket minst sagt. Helt ok men inget som överraskar positivt.

2012 Saint Clair Pinot Noir
En snabb resa till andra sidan jorden finner vi området Marlborough på Nya Zeeland. Saint Claire Family Estate som producenten heter etablerades 1994 men grundarna Neal och Judy Ibbotson har sedan 1978 odlat druvor. Då gick skördarna till andra lokala vinföretag. Neal och Judys ösnkan var att höja kvalitén på slutprodukten så de började helt enkelt göra vin själva. Idag har Neal och Judy hjälp av sina döttrar och sin son som alla jobbar på Saint Clair.

Något djupare i färgen än förgående. I doften är det mer åt det lätt julkryddiga hållet, inte alls så mycket bär som jag är van vid. Kanske en liten chokladton initialt. Smakmässigt är det mer kryddor, örter och körsbär. Avslutningen är kort men angenäm.

Denna pinot känns mer komplett än förgående flaska så det blir min vinnare. 

2x Riesling

Till nästa rätt, moules marinières, provades två riesling.


2011 Trimbach Riesling
Vi börjar i Frankrike även denna gång, nu i området Alsace. Kortfattat kan man nämna att Trimbach har anor tillbaka till 1626 och drivs nu av 12:e generationen.

Inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Svag, ganska intetsägande doft av äpple, honung och sten (mineral?). Smakmässigt är det ett snäpp upp med sin torrhet, inslag av örter och en lätt syra. Gott men alldeles för fegt.

2013 Stoneleigh Riesling
Än en gång förflyttar vi oss till Marlborough. Saknar info om producenten så den presentationen hoppar jag över.

En pigg doft som mer än gärna vill visa upp sig. Mer åt päron och icke nordiska frukter. Det är något sötare än förra vinet men även syran är mer påtaglig. En del citron och lime blandat med melon i smaken. Inte illa.

Jämt skägg får jag nog säga. Trimbach är mer åt det hållet jag gillar riesling (idag, fråga mig igen om ett halvår) men den är som sagt lite för klen i doft och smak. Stoneleighs däremot har mer av allt, tyvärr så även sötman.


2x sött från Bordeaux

Som avslutning bjöds det på en limoncello/lemon curd/glass variant. Har helt glömt om det fanns ett namn på rätten. Sött, syrligt och gott i alla fall. Till detta två stycken söta från Bordeaux.

2007 Castelnau de Suduirat Sauternes
Så bra. Underbar saffransdoft och len som sammet i smaken. Blev lätt förälskad i denna flaska.

2009 Château Menota
Inte samma kaliber, enklare i både doft och smak. Mer honung tillsammans med apelsin. Lite vulgär i sin framtoning. Saknade den finess som jag fann i Castelnau de Suduirat.

Inget snack om saken, Castelnau de Suduirat vinner på KO.

Stort tack till DS som satte samman både mat och vinpaket samt till övriga närvarande för öppna sinnen och kloka kommentarer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar