måndag 16 juni 2014

Wicked Wine vinmässa

Importören Wicked Wine höll i helgen en vinmässa på Restaurang Häktet. Uppdukat på Häktets innergård var närmare 40 olika viner och ett 20-tal ölsorter. Den främsta anledningen till mitt besök var att det skulle finnas 4 viner från Tenuta di Capezzana, bl.a. den nya årgången av deras Villa di Capezzana Carmignano, så ni förstår min besvikelse när det visar sig att endast deras Monna Nera fanns att prova. Enligt uppgift på grund av leveransproblem. Men det fanns som tur var en hel del annat gott och spännande att prova så jag glömde snart bort den lilla fadäsen. Detta är endast ett urval av de viner som provades och som jag personligen fann intressanta, på gott och ont.


Först en lätt rosé att starta med. Franska Plaimonts 2013 Rosé d'Enfer kommer inte att gå till världshistorien som "vinet man aldrig glömmer" men däremot är det ett vin man gärna dricker. Lätt, svag syra, fläder och exotiska frukter. Håll det väl kylt till en lättare sommarlunch.

Den toscanska producenten Fattoria Carpineta Fontalpino ligger centralt i Toscana och är sedan 2010 ekocertifierade. Jag missade av någon anledning att prova deras 2009 Chianti Classico utan hade fokus helt och hållet på de andra två. Först ut var 2007 Do ut des som består av 34% merlot, 33% sangiovese, 33% cs. Djupt röd, körsbär, mogen frukt, bra djup. Lång kraftfull avslutning. En riktig höjdare. 2006 Dofana har en annan druvmix och består av hälften/hälften sangiovese och petit verdot. Knutet? Tunnel? Bra men inte riktigt 100%-igt. Jag tror att det finns en väl dold potential här men att det behövs mer tid för att den ska komma fram. Gott är det i alla fall.

Producenten Mauro Molino från La Morra ställde upp med hela 4 viner som alla var ok där deras barolo visar klass. Barolo 2009, massa körsbär, lite blommigt, natur. Bra drag i slutet där tanninerna visar styrka. Bra nu, lysande om 4-5 år. Den vinodlingsbetecknade 2008 Barolo Vigna Conca är också riktigt fin och förvånansvärt lik den vanliga barolon. Doften var mycket svår att skilja åt, i smaken märks det tydligare med ett större inslag av ek.  

Jag har tidigare provat Collosorbos Rosso di Montalcino och var då måttligt imponerad. Nu fanns det att prova 2012 Rosso, 2011 Rosso di Montalcino och 2009 Brunello di Montalcino och mina intryck är de samma som tidigare. Det är något i smaken som jag inte riktigt kan bli vän med.


Från Pascal Bouchard var det deras 2012 Pinot Noir som bjöd upp. Ett ekologiskt vin från Languedoc som både doftar och smakar som vad man kan förvänta sig för 99 kronor. Bra frukt och mörka bär, kort avslut. Provar jag gärna med mat någon gång.

När jag ändå är inne på PN så hoppar vi ett halvt varv runt Tellus och landar i Wellington på Nya Zeeland. Där finner vi Shubert Wines som producerar närmre 10 olika viner med alla anknytning till "gamla världen" vad det gäller druvor. Deras 2011 Estate Pinot Noir har jag lite svårt att motivera prismässigt även om det är en trevlig bekantskap av skogshallon. Däremot ger 2011 Marion's Vineyard Pinot Noir mig en närmast euforisk känsla., så olik alla andra PN viner jag provat. Runt, fruktigt, sötsur, komplex, djupt, exotiskt. Oerhört svårt att hinna fördjupa sig på plats, måste provas vid ett senare tillfälle.


Vi stannar kvar på Nya Zeeland och provar 2009 Man O'War Ironclad, en kiwi med Bordeuaxkänsla. Exakt vilka druvor som ingår i cuvéen glömde jag fråga men nog är det fler än bara cs och merlot? Drickbar redan nu, bra kropp, bra bett i tanninerna och en skön avslutning. Måste jag prova igen under "ordnade" former.

Fortfarande på det södra halvklotet, nu i Sydafrika, finner vi Eikendal Vineyards i Stellenbosch. Samtliga tre provade viner, 2013 Cuvée Rosé, 2012 Pinotage och 2012 La Grâce hamnar i facket picknickvin. Snälla, lättdruckna, lätt karaktärslösa.


Tillbaka till gamla världen och Bordeaux. Det är dags för Bernard Magrez att visa musklerna. På tal om picknickviner, 2011 Château du Parc passar både smak och namnmässigt. Merlotdoftande med bra frukt. Snäppet upp i kvalitet hittar vi Château Tempérance där både 2004 och 2011 fanns representerade. Båda bra på sina egna sätt. Den ungdomliga merlotdoften i 2011 har i 2004 förvandlats till en mogen svampskog med oreganoinslag. Bra avslut på båda. Bäst av alla från Magrez var 2009 Cadran de Fombrauge, Saint-Emillion Grand Cru. Visst, priset stiger men det gör även kvalitén. Fyllig, sträv, mycket frukt och en del ek med en lång avslutning, mycket bra. Med ett pris på 239:- så måste jag nog klassa det som ett fynd. Om någon/några läsare har ett bättre alternativ för samma peng är det bara att höra av sig så ordnar jag en provning och lägger upp resultatet här på bloggen.

Sista vinet blir Niepoort Colheita 2005, ett klassiskt portvin lagom fyllighet och bra smak. Inte jättestort idag men har potential att utvecklas positivt. Ett par flaskor på lager att öppna upp om en 5-7 år sådär är nog inte helt fel.


Jag hade egentligen inte tänkt prova öl denna gång men när Mattias från Wicked Wine insisterar på att hälla upp ett glas Crooked Line Sea Legs Baltic Porter från Uinta så är jag inte svårövertalad. Härlig krona, bra djup i färgen, mycket malt och choklad med en len avslutning. Porter dricks inte i mängder hemmavid men detta var riktigt gott så några flaskor av denna hemma kommer inte skada. Ett plus för den snygga etiketten.

Som helhet en mycket trevlig tillställning där personalen var på tårna och gärna ställde upp på samtal och frågor. Innergården på Häktet fungerade perfekt trots den något blåsiga dagen. Bra jobbat Wicked Wine!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar