söndag 30 november 2014

2010 Domaine Feuillat-Juillot Montagny 1er Cru Les Coères

Vit bourgogne är inte så pjåkigt trots allt en lördagskväll. En snabb koll i min vinhistorik visar att jag dricker det ytterst sällan. Det senaste året så har det mer skett vid provningstillfällen än hemmavid. Maten för kvällen skulle bestå av lax och jag drog mig till minnes att jag köpte en flaska i början av året, varför jag gjorde det är svårt att säga. Impulsköp kanske? Bra impuls i så fall för det här var riktigt trevligt. Det som slår mig är dels faten som inte skäms för sin existens men även den nötighet som finns i både doft och smak. Smörkola poppar upp i smaken efter ett tag när vinets temperatur höjs. Inte överväldigande men det håller intresset igång resten av kvällen, även utan sällskap av mat.



Vinsötningsmedel - årets julkapp?

Snubblade över denna Kickstarter sida idag (Kickstarter är en så kallad fundrasing sida där man kan donera pengar för olika projekt, stora som små). Vet inte riktigt om man kan ta detta på allvar. Men utvecklaren är ju trots allt en "self-taught gourmet cook" så då måste det ju vara bra. Avgör själva:
https://www.kickstarter.com/projects/1845196796/us-the-ultimate-sweetener

onsdag 26 november 2014

Terroir Champagne - The Book

Grattis till skribenten Caroline Henry som lyckats med sin fundraising kring en bok hon vill skriva och ge ut, Terroir Champagne : The luxury of Sustainable, Organic and Biodynamic Cuvees. Champagne har jag inga större kunskaper kring och det är ännu värre när det gäller biodynamsika dito så nu är det bara att vänta till september 2015 innan man har den i sin hand.

Deadline för att sponsra detta projekt är 30 november så än finns det tid att bidra. All info om bokprojektet finns på https://www.indiegogo.com/projects/terroir-champagne-the-book

Jobbprovning #2 - Giro d'Italia, första etappen

Tänk att det skulle ta över ett år innan vi kom till skott med vår andra provning på jobbet. Denna provning var planerad att hållas redan i april men på grund av att så många redan var upptagna med annat så ställde vi in den då. Min första tanke var att plocka ut viner från intressanta områden i Italien men insåg snabbt att det dels skulle bli för spretigt och dels att det inom varje större region finns ett flertal intressanta viner. Så det blev istället en Giro d'Italia med fokus på i huvudsak två områden, Piemonte och Toscana samt ett par avstickare till Marche och Veneto. Provningen hölls som en halvblind, deltagarna fick alltså veta vilka viner det var vi provade men inte i vilket glas. Så det var upp till samtliga att själva försöka klura ut vad som var vad i vilket glas. Inte helt lätt men några kunde dom enas om vilket jag ger betyget godkänt. Samtliga viner utom chiantin och barberan fick en luftning innan genom att hällas på kanna och sedan tillbaka i flaska 3-4 timmar innan provningen.



#1 2013 Piccini Chianti
95% Sangiovese, 5% Ciliegiolo
Storsäljande Chianti från en storproducent. Trist och intetsägande utan några egentliga fel. Ett pizzavin som någon uttryckte det.

#2 2013 Briccotondo Barbera
100% Barbera
Fruktigt och lättgillat från ännu en storproducent, Fontanfredda. Plommon, kanel och en släng av fat.

#3 2012 Paolo Scavino Langhe Nebbiolo
100% Nebbiolo
Håller samma stil som för bara några veckor sedan ;-). Se mitt tidigare inlägg om detta vin.

#4 2008 Villa di Capezzana Carmignano
80% Sangiovese, 20% Cabernet Sauvignon
En av min personliga favoriter, nu i en för mig aldrig tidigare provad årgång. Initialt är det en liten besvikelse (stora förväntningar), stramt och återhållsamt. Efter ett par timmar i glaset blommar det ut och visar på bra struktur, ren doft och bra avslut. Trots att jag redan luftat vinet tidigare så behövde det helt klart mer tid. Stor skillnad mot årgång 2007 och 2009. Kommer bli spännande att öppna nästa flaska till nästa års sensommarkväll.

#5 2007 Col d’Orcia Brunello di Montalcino
100% Sangiovese
Körsbärsdoft med fat och oregano. Bra motstånd i gomen utan att det går till överdrift. Fint långt avslut med en släng av kaffe. Inte helt i balans just nu även om det kring bordet i slutändan visade sig vara favoriten hos många.

#6 2010 Renato Ratti Barolo Marcenasco
100% Nebbiolo
Även denna höll samma klass som vid tidigare tillfälle, behöver en hel del tid i luften för att komma till sin rätt.


Efter provningen blev det dags för lite mat, Italiensk brodo med kyckling, som jag helt enkelt gjorde enligt Vinofinos recept med några mindre förändringar då jag gjorde en tredubbel sats (mer lök och vitlök, bucatinipasta och mer persilja). Följde även Vinfinos tips på dricka till maten så det blev två vita viner, 2012 Piersanti Zecci Classico DOC Verdicchio dei Castelli di Jesi och 2012 Pieropan La Rocca Soave Classico. Jag tog inga formella anteckningar för de vita så det enda jag kan säga är att syrligheten i Zecci stack iväg till maten med ett något beskt avslut. Pieropan med sin sammetslena fyllighet blev bästis med maten och fick lovord runt bordet.

måndag 17 november 2014

Kluckande Klappar med Wicked Wine

Importören Wicked Wine anordnande för andra året i rad ett evenemang kallat Kluckande Klappar, "En inspirationsdag där ni får provsmaka väl utvalda drycker som kan dämpa julklappsångesten" som de själva beskrev det. Närmre 40 viner samt ett gäng öl fanns att prova i egen takt. Jag kommer som "vanligt" enbart skriva om de viner som jag fann intressanta på ett eller annat sätt.



Wicked Wine har tagit in en ny producent i sitt sortiment med det för årstiden passande namnet Weingut Stefan Winter från Pfalz och det fanns 4 viner att testa. Deras 2012 Riesling Brut är den första mousserande jag provat gjord på riesling och det funkar faktiskt. Först jäst på ståltank och sedan flaskjäst enligt den traditionella metoden. Efter 12 månaders vila på jästfällningen degorgerades vinet och fick sin dosage på 10g/l. Lättdrucket, enkel och felfri med en ok syra. Känns rätt prissatt och är i mitt tycke ett roligare alternativ än vissa mediokra cavas i samma prissegment. 2013 Dittelsheim Weissburgunder överraskar med sin livlighet, exotiska inslag och syrliga inslag. Snäppet upp är 2012 Geyerberg Riesling GG med sin balans, lena syra och fina toner av grape.

 

Från franska Pascal Bouchard fanns det en mycket trevlig Chablis, 2001 Grand Cru Blanchot, på magnum. Bra mogen doft, rund och välbalanserad med en fortfarande mycket frisk syra och ett lakrisalliknande avslut i gomen. Mums!



Alsace representerades av kooperativet Wolfberger, som gjorde det bra. 2013 Riesling Pinot Gris (60/40) var både fruktig och exotisk med en syra som känns som gjord för asiatiska maträtter. Jag är dock kluven vad det gäller 2013 Les Festives Pinot Gris. Det är på ett sätt ett oerhört kul vin med sin sötma och generösa frukt. Däremot har jag lite svårt för den publikfriande charmen, inte något som utmanar riktigt. Gott är det vilket som, på ensamt manér eller till en väl planerad ostbricka.


Sydöst om Frankrike ligger Portugal som även de kan producera bra vita viner. Ett bevis på det är Niepoort 2012 Redoma Branco Reserva. Citrus, fruktighet och en syra som inte ber om ursäkt. Jo tack, några sådana flaskor under julgranen Tomten. När du ändå är igång Tomten kan du lägga med några Niepoort 2008 Robustus. Hela 4 år på fat och det märks föga. Kaffetoner, fat, lakrits och ett låååångt avslut med kärva tanniner. Inte helt lätt att ta till sig idag utan lagra är tipset.


Från andra sidan klotet kommer 2011 Man O'War Valhalla Chardonnay med en lätt kolaekad citrus doft, distinkt syra och svagt smörigt avslut. En snygg sammansättning. När vi ändå har tagit oss till södra halvklotet kan vi lika gärna besöka Schubert Wines. Vid ett tidigare tillfälle provade jag deras Marions Vineyard Pinot Noir och blev smått förälskad. Storebror (sett till priset) Block B årgång 2011visar att Schubert vet hur man handskas med pinot noir druvor. Härligt dynamisk med ett hel palett full med doft och smak, röda bär, jord, körvel, cigarrlåda, mogna plommon. Bra längd och bra syra gör det till en av dagens bästa viner.





Tillbaka till gamla världen med start i Österrike. Pittnauer Pannobile årgångar 2008, 2009 och 2010 fanns på plats. Intressanta viner som bygger på 50% zweigelt i grunden. Inte jättestora skillnader mellan årgångarna. Den som passade mig bäst var 2010 med sin något kraftigare doft med dammiga inslag.


Sydfranska kollektivet Plaimont Producteurs 2011 Plaimont Vignes Préphylloxériques har en riktigt fet djup doft. Har svårt att greppa helheten men doften i sig höll kvar intresset.


De tre vinmakarna Jorge Moreira, Francisco Olazabal och Jorge Serôdi Borges kom på idén att göra ett vin tillsammans vid en provning av äldre viner. Man inspirerades av dess elegans och personlighet och beslöt att göra ett liknande vin. M.O.B. står för de tre vinmakarnas namn och årgång 2011 är deras första (om jag förstod det hela rätt). En riktig fruktbomb i näsan och generöst med russin och röda bär i smaken. Bra balans med en intressant druvblandning.

Spanska Tandem 2008 Tandem Ars Nova är trots sin enkelhet riktigt trevlig. Blyerts, lakrits och örtighet som är rent och fräscht med en släng av fat.


För er som orkat hela vägen igenom kan jag nu avslöja att dagens överlägsna första plats tas av 2007 Capezzana Vin Santo di Carmignano Riserva, ett under av skönhet och perfektion. Sirapsbrun i färgen. Blommig, nektar, körsbär, sirap, übersöt, tjockflytande och rent ut sagt fördjävla gott. Ligger högst upp på önskelistan!

Årets julklapp?

måndag 10 november 2014

2012 Paolo Scavino Langhe Nebbiolo

I fredags släpptes Paolo Scavinos senaste årgång av Langhe Nebbiolo och det visade sig vara en rykande åtgång på dom bolagen som hade fått in en kartong eller två. Trots att jag var sent ute lyckades jag få tag i några stycken och i helgen drogs korken ur en flaska.

Jag drack 2011'an för ungefär ett år sedan, läs vad jag tyckte då: http://tompavan.blogspot.se/2013/12/2011-paolo-scavino-langhe-nebbiolo.html


Till skillnad från förra årgången känns det som att denna är redo och klar. Doften är inte lika försiktig och återhållsam utan nu är det mer pang på rödbeta. Dom obligatoriska körsbären finns där tillsammans med lingondricka, gammal eka och en släng av läderfåtölj. Även smakmässigt är det bra redan nu, fat kommer fram, örter och mörk choklad. Bra struktur och en bra balans gör att dropparna snabbt slinker ner tillsammans med kvällens pasta med biff.

torsdag 6 november 2014

Provning med Fabrice Brunel från Domaine Les Cailloux

Dagen innan BraVins sortimentsprovning anordnades en provning med Fabrice Brunel från Les Cailloux (Lucien et André Brunel). Fabrice, son till André Brunel, visade sig vara en riktigt charmig kille med en hel del intressant att berätta.


Som en liten aptitretare under tiden Fabrice presenterade gården och historia kring Les Cailloux fick vi prova 2011 Côtes du Rhône Cuvée Sommelongue. Sommelongue är beläget norr om Orange där Brunel äger 10 hektar. Uttaget är 35 hl/ha och tillverkningen sker utan kemiska tillsatser. Efter malolaktisk jäsning ligger vinet kvar i emaljerade tankar i c:a 1 år. Det är en grenachebomb i näsan med mycket röda frukter och lakrits. Bra struktur med bra fördelning mellan syran och frukten.


Sedan var det dags för 4 årgångar av deras Châteauneuf-du-Pape. 2012 Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape kändes inte helt färdig med ett grönt stick i doften. Även smaken var minst sagt tillbakadragen. Svårt att få riktig känsla för vinet. Tveksam till om det håller måttet.


2011 Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape däremot är helt öppen för att drickas redan nu. Mer djup med övervägande grenachetoner och en karamelldoft som kommer efter ett tag. Ganska långt avslut. Bättre än 2012 men inget att spara på, den verkar ha bråttom in i medelåldern.

Jag har druckit några 2010 Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape tidigare och de håller en jämn nivå. De blir bara bättre för varje år som går och 2010 har ännu en hel del år kvar innan den toppar. Mycket trevlig doft med varma örter, röda bär, läder och höst. Smaken är fyllig, rund med samma inslag som doften. Långt svagt pepprigt avslut. Riktigt bra!
 
Den äldsta i gänget, 2007 Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape, ville inte vara sämre. Bra mognad med naturinslag, karamell, nougat, läder och tobak. Mycket, mycket bra! Önskar jag hade ett gäng liggande hemma.

Druvorna till Cuvée Centenaire kommer från några av de äldsta stockarna i Châteauneuf-du-Pape, några med en ålder upp mot 120 år. Detta vin görs enbart de år druvorna anses hålla de hårt ställda kraven för kvalitet och sedan 1998 sker heller ingen filtrering.




Det är de små skillnaderna som gör att vissa viner hamnar i toppskiktet. För 2010  Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape Cuvée Centenaire's fall är det inte doften som avgör. Det är smaken, volymen, djupet och avslutet som gör det. I jämförelse mot den vanliga Les Cailloux 2010 så är den här i en helt annan liga. Fruktrik, metallisk, rå. Det ä snudd på tjänstefel att redan nu dra korken av en sådan flaska. Spara och du kommer bli belönad.

För den tre år äldre 2007  Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape Cuvée Centenaire är det en helt annan sak. Med en väl markerad begynnande mognad som blommar upp efter ett tag och sin sammetslena kropp är det kvällens vin. Stenig, dammig, örter, peppar är bara några av alla intrycken som jag plockar ut. Snyggt, komplext och utmanande. Avslutet fortsätter in i nästa månad. Det fanns så mycket mer att upptäcka, synd att tiden var knapp.

Tyvärr avslutas provningen med ett, i mitt tycke, dåligt vin. Den flaska av 2003  Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape Cuvée Centenaire som BraVin fått tag i kan inte ha varit i bästa skick, synd. Brun med mycket fällning och trots sin ålder tunn i kanten. Snabblagrad i ett varmt skåp känns det som. Sherry är det jag kommer att tänka på, sockret ligger nästa utanpå. Fabrice nämner att det är enligt vad han hade förväntat sig något jag fann udda. Nä, jag doppar ner näsan snabbt i de nyare årgångarna för att åter bli frälst.

Ett stort tack till BraVin för en mycket givande provning!