tisdag 1 december 2015

Barbaresco med BraVin

Importören BraVin har utökat sin produktportfölj med 3 nya producenterfrån Piemonte, Italien, eller mer korrekt från Barbaresco. För er som inte känner till Barabaresco så är det ett område som ligger granne med det mer kända Barolo och för att klassas som DOCG (den högsta klassificeringen i Italien) Barabaresco måste vinet innehålla 100% nebbiolo. Skillnaden mellan dessa två är främst Barbarescons något lättare stil med mindre tanniner.

Idag, 1 december, släpps det fyra viner från producenten Cantina del Pino, ägt av familjen Vacca sedan 1913. Det är manuell skörd för samtliga viner och undviker kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Snittåldern på rankorna ligger runt 40 år och årsproduktionen ligger runt 40000 flaskor.


2014 Langhe Nebbiolo, Cantina del Pino
Sju dagars marcerering innan jäsning utan skalkontakt i ståltank 8-10 dagar. Efterföljande lagring sker även den på ståltank i c:a 8 månader. Detta vin filtreras (vilket inte sker för deras Barbaresco).
Purungt med en hel del syra, lätt vegetation och körsbär. Slankt med en känsla av att det kommer från ett kallare klimat. För min del något endimensionell.
SB 73010 219:-

2011 Barbaresco, Cantina del Pino
En blandning av druvor från fyra olika gårdar, Starderi, Albesani, Gallina och Ovello. Jäsning och malolaktiskjäsning sker i ståltakt över sammanlagt 30 dagar. Efter det ligger vinet på ekfat i 24 månader för att avslutningsvis ligga på flaska 18 månader innan försäljning.
Det är en generös lätt blommig doft med inslag av mörka körsbär, ceder och tobak. Bra struktur med tanniner som noteras utan att gå till överdrift och en väl avvägd syra. Bra nu och kommer med största sannolikhet utvecklas positivt över de kommande åren.
SB 73159 345:-



2011 Barbaresco Ovello, Cantina del Pino
Gjord på druvor från den egna gården Ovello (gården som först köptes 1913). De flesta stockar planterades omkring krigsslutet 1945. Vinifiering och lagring sker på exakt samma sätt som ovanstående vin. Total årlig produktion ligger på c:a 5000 flaskor.
Härlig doft av mogna bär, plommon och en släng av undervegetation. Mycket bra struktur med tillräckligt med tanniner och syra för att ge en extra dimension. Bra längd som avslutas i örtighet och lakrits. Grymt bra redan nu.
SB 74491 399:-

2011 Barbaresco Albesani, Cantina del Pino
Sista vinet ut från gården Albesani är även den vinifierad som de två tidigare. Endast 2000 flaskor producerades detta år.
Till skillnad mot Ovellon så känns detta vin mindre klart för konsumtion. Det finns en hel del i både doft och smak men de kommer tyvärr inte fram ordentligt. Mindre mogen, mer natur är det enklaste jag kan komma på. Har potential att bli något riktigt bra med ett gäng år i källaren.
SB 74181 399:-


För producenten Rizzi i Treiso är det endast egenodlade druvor som gäller där odlingen sker ekologiskt med manuell skörd. De gör fyra vingårdsbetecknade viner varav två har tagits hem av BraVin.


2011 Barbaresco Pajoré, Rizzi
Druvor från samma namn som gården Pajoré som utgör totalt 30 ha (Rizzi äger 3 ha). Enbart tre producenter går ett gårdsbetecknat vin från Pajoré, Rizzi, Sottimano och Gaja. Jäsning sker i ståltank i 20-25 dagar innan den malolaktiska jäsningen tar vid i c:a 1 månad. Första lagring sker på stora ekfat (50 hektoliter) 12-15 månader för att sedan avslutas i cementtank 8-10 månader innan buteljering. Ungefär 2500 flaskor produceras årligen.
Mörkt röd med en doft som påminner om skogshallon (godiset), jordgubbar, mogna plommon. Ganska bitiga tanniner och en hög syra. Bra smak som stämmer väl överens med doften och tillför en del animaliska toner och kryddighet. Något varmt avslut.
SB 74135 399:-

2010 Barbaresco Boito Riserva, Rizzi
Vinifieringen är liakdan som för Pajoré med skillnaden 20-24 månader ekfatslagring. Från 2 hektar produceras c:a 2800 flaskor per år.
En mycket fin utvecklad doft med inslag av undervegetation och svamp. Bra fruktighet med lite tobak, lakrits och peppar. Håller ihop mycket bra med en väl avvägd balans vad det gäller syra och tanniner. Något kort avslut. Jag gillar det!
SB 74560, 449:-


Sist ut är det Piero Busso från Nievo som grundades 1953 och än idag drivs av familjen. All odling sker ekologiskt utan användande av kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel.


2012 Barbaresco Albesani, Piero Busso
Detta är alltså ett vin från samma gård som tidigare vin från Cantina del Pino. Den del som Piero Busso äger (1,3 hektar) heter Borgese och ligger drygt 300 meter över havet.
Jäsning och marcerering 10-15 dagar sker dels i ståltank medans en femtedel ligger på slovenska ekfat. Endast naturlig jäst används och lagring sker i 24 månader i botti (2-2,5 hektoliter) för att avslutas i flaska 6 månader. Varken klarning eller filtrering.
Påminner mycket om Cantina del Pinos motsvarighet med det undantaget att det känns något öppnare. Har svårt att plocka ut dofter och smaker, kompakt.
SB 73291 499:-

2011 Barbaresco San Stunet, Piero Busso
Druvorna kommer från vingården San Stefanetto, Treiso där Piero Busso köpte loss 1,2 hektar 1994.
Osäker på jäsning/marcerering, naturlig jäst är det dock. Lagring är samma som ovanstående och inte detta vin klaras eller filtreras innan buteljering.
Härlig doft av tobak, vanilj och mogen frukt. Mer fyllig än många andra barbarescos, bra struktur, slank, väl sammansatt. Inget som spretar eller känns felplacerat helt enkelt. Skönt avslut som håller i sig. Känner inte till lagringspotentialen på detta vin men skulle gärna jämföra med första årgången som gjordes 2009, tror det händer en hel del spännande.
SB 73292 499:-

Samtliga viner finns i Systembolagets beställningssortiment.

Tack till BraVin för en lysande uppsättning från en till stor del bortglömt område i Piemonte.

torsdag 26 november 2015

Provning Caviste CAV0050

I dagens släpp från den oberoende vinhandlaren Caviste är det champagne som gäller. Det är en låda från den populära producenten Savart och precis som tidigare lådor är det två av vardera tre viner. Skillnaden från tidigare lådor är årgången på basvinet, nu är det 2013.


Först ut är det NV Savart Brut L'ouvertur med en stort fruktig doft, päron, grön äpplen. Ganska så volymös i gomen, rejäl mousse, något svag sura men trots det slank och balanserad. Trevlig på alla sätt och vis. 100% pinot noir, malolaktisk jäsning. 285:-

Andra vinet ut är NV Savart Brut L'accomplie som är en någon kraftfullare kopia på ovanstående. Det finns även en hel del små nyanser av bröd och vanilj. En bra distinkt syra och ett avslut som håller i. I huvudsak pinot noir med en mindre mängd chardonnay. Osäker på om den genomgick malolaktisk jäsning eller ej. 315:-

Sist ut är det rosa bubbel, NV Savart Brut Bulle de Rosé, även den gjord på i huvudsak pinot noir med en liten del chardonnay. Hälften är jäst på ekfat, resetrande på ståltank. Något försiktig doft med blommiga inslag, parfym, rabarber. Frisk i smaken med en bra syra som ger en stabilitet. med värme kommer det fram hallonisglass och våt sten. Mycket trevlig. 345:-
Jag fick möjligheten att även prova äldre viner där förra Savartsläppet med basår 2012 var minst sagt knuten. Kommer behöva några år för att öppna upp sig. Basårgång 2011 var däremot klar att njutas av med begynnande, bra mognadstoner, fin jämn mousse och även här isglass med hallonsmak. Bra grejer helt enkelt.

Släppet sker idag klockan 14:00 på Cavistes hemsida, www.caviste.se och lådans pris är 1890:-.

Utöver vad som finns i lådan så bjöds det även på några andra spännande viner från Savart.


2011 Savart L'année Premier Cru är mer komplex med en del gula äpplen, hasselnötter, snygg syra och torrt rent avslut. En stort kliv uppåt. 455:-


Min favorit blev 2011 Savart Expression Nature Rosé. Nu snackar vi komplexitet, krutrök, sten, kraftig syra. Allt känns så väl avvägt och genomtänkt. Skönt avslut (kan inte komma på något annat att skriva, det var så jag uppfattade det). 695:-

Det kan vara så att Caviste lyckas få fram några lådor med ovanstående två viner (3+3). Om man är intresserad så får man kontakta Caviste, kommer alltså inte gå att beställa via deras hemsida och priset är satt till 3450:-.


Sist ut ett vin som hälldes upp blint, Savart visste jag. Mycket mogen, lätt oxiderad (tänk viner från Jura) och kohud. Tidigt 2000-tal var min gissning. Långt ifrån, det var en 1991 Savart Œnotheque som var i glaset. Jo tack, ett gäng sådana flaskor att njuta av vore inte helt fel.

onsdag 11 november 2015

Provning Caviste CAV0049

I dag var det provningstillfälle av CAV0049, Cavistes nästa låda som denna gång innehåller 3 viner från producenten Domaine Binet-Jacquet. För er som handlat av Caviste tidigare känner till dessa viner, skillnaden är endast årgången. Jag kommer inte skriva ner hela historien bakom Binet-Jacquet, den finns redan att läsa hos Caviste, http://www.caviste.se/hem/cav/cav0034-domaine-binet-jacquet.


Det är biodynamiskt rätt ut i fingerspetsarna vilket även märks i viss mån i vinerna. Först ut är 2014 Faugères gjort på i stort sett lika delar syrah, carignan, mourvèdre, cinsault och med ett litet tillägg av grenache. Enbart ståltank. En hel del åt det röda frukthållet i doften, hallonrem, jordgubbe, viol. Smaken är lätt med en läskande stil. Ett alltiallodricka, antingen på egen hand eller till ljust kött/fågel.

Nummer 2 är 2013 Faugères Réserve med 40 % grenache i grunden och resterande carignan, syrah och mourvèdre. Ett mer kraftfullt vin än ovanstående, djupare doft. Inte så grenachetypisk även om stilen känns igen. Jordig, körsbär, något stängd, bra avslut med väl avvägda tanniner. Fick även prova samma vin fast då från karaff där vinet legat 3 timmar. Det är en stor skillnad, främst i doften som blommar ut med en hel del hallon. En klar rekommendation att lufta vinet innan servering.

Sist ut är 2012 Grande Réserve på 40 % mourvèdre, 40 % grenache och resten syrah/carignan. Här händer det rejält med grejer, mörka bär, blåbär, fatkaraktär, chark i doften. Tät smak som inte riktigt känns färdig, en del kryddor. Bra avslut med bitande tanniner. Trots 14,5% märker jag inte av någon som helst genomslag av alkohol. Bör definitivt lagras ett par år innan det öppnas alternativt lufta rejält lång tid innan det ska drickas. Gott som tusan var det vilket som.

Sammanfattningsvis ett snyggt komponerat paket med klara steg mellan lätt till bitigt och en bra representant för demeterviner. Som alltid trevligt att få träffa Martin och höra hans tankar kring vinerna och producenten, det uppskattas.

Aveqia och Alvaro Palacios

Importören/leverantören PrimeWine höll tillsammans med vinhuset Alvaro Palacios en gemensam matlagnings och vinprovarkväll på Aveqia i Stockholm. På schemat stod drygt en timmes gemensam matlagning av 4 olika rätter under överseende av kockarna Carlos Andrino och Joacim Sjöberg. Representant på plats för Palacios var exportchefen Arnau Roca Santacana som började med ett smakprov av 2012 La Montesa från Rioja. Här är det inte tempranillo (15%) som är huvuddruva utan istället garnacha (80%) och resterande mazuelo. Manuell skörd och lagring 12 månader på mestadels franska fat uppdelat på lika delar nya upp till 3 åriga. En rödbärig doft med örtiga inslag där garnachan känns igen. Smaken är medium med samma röda bär, en släng av blåbär och  något juligt (kan inte placera smaken, kan vara någon typ av efterrätt, kaka). Enkelt, gott men något för enkel för min smak. 


För er som inte känner till Aveqia så är det en plats för vad de själva kallar aktiv matlagning. Det är alltså ingen restaurang i vanlig bemärkelse utan det bygger på att man gemensamt tillagar ett antal olika rätter med hjälp av kvalificerade kockar. Recepten är relativt enkla att följa, speciellt efter kockarnas genomgång. Störst behållning från matlagningen fick jag av alla de små tips som gavs, allt blir så mycket enklare om man vet knepen. Själv hamnade jag i gruppen som ansvarade för desserten bestående av varm choklad med gräddfilsglass och inkokta körsbär. Tillsammans med två andra deltagare jobbade vi på i vad vi tyckte rasande takt men tydligen inte snabbare än att vi precis han bli klara på utsatt tid. Runt de fyra olika stationerna (köken) var det febril aktivitet med en kombination av djup koncentration och glada tillrop. 


Efter en dryg timme var maten färdiglagad och vi satte oss till bords. Första rätten, souvas med rostade hasselnötter, märg och sallad (mycket snyggt presenterat och väldigt gott) fick sällskap av 2013 Petalos del Bierzo. Ett vin gjort på 95% menzia från 45-90 år gamla stockar, resterande är en uppsjö av druvor, kommer inte ihåg alla. En del av vinet jäser i ståltank medans andra delen jäser i små ekfat för att avslutningsvis få ligga till sig c:a 10 månader på franska fat. Har för mig att det även här handlade om en blandning av nya och gamla fat av varierande ålder. En kraftig örtig och körsbärsdoft med inslag av peppar, choklad och citrus som håller samma stil smakmässigt. Härligt motstånd i sin kärvhet utan att gå till överdrift. Avslutet håller i ett tag. Jag gillar vinet och det passade perfekt till rätten, full pott där.

Som andra rätt blev det rostad jordärtskocka med svartkål, ramslök, blomkål och tryffelemulsion. Till det serverades samma vin som vi började med, La Montesa. Kombinationen var bra men varken rätten eller vinet bjöd på några större positiva upplevelser. Korrekt men något tamt.


Snabbt över till nästa rätt, lammracks med fänkål, pumpacréme och vattenkrasse. En snabb återhämtning från föregående rätt där den rostade pumpacrémen bjöd på smakeufori i gomen. Till det ett vin från Priorat, 2012 Les Terrasses Velles Vinyes. För en gammal frankofil är detta en ren njutning. Det är vardera 50% av garnacha och carignan (samsó) och druvorna kommer från ett flertal olika byar. Jäsningen sker i dels ståltank, dels fat men även i cementtank. Hela 30 dagars macerering sedan 12 månader på fat, än en gång med liknande fördelning av nya och gamla fat. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva vinet, det känns som att jag skulle behövt en separat sittning bara med detta vin för att kunna plocka ut allt. Lager på lager med körsbär, mogna plommon, vingummin, fat och vitpeppar. Efter ett tag i glaset smyger lakrits fram och en annan sorts örtighet. Smakmässigt håller det samma tempo med en hel del mörka bär, mer fat, lätta kakao noter och mer peppar i slutet. Sköna men bestämda tanniner. Även detta vin passade perfekt med maten, främst med sin örtighet och peppar.

Som avslutning blev det desserten jag varit delaktig i att skapa. Precis ut ur ugnen serverades den varma chokladkakan med tillbehören. Till det 2012 Villa de Corullón från Bierzo. Hela 97% menzia och resterande är gröna druvor om jag förstod Arnau rätt. Menziadruvorna kommer från områden kring byn Corullon där en del rankor växer på hela 1200 meters höjd. Påminner mycket om Petalos där den stora skillnaden är blommigheten i detta vin. Mäktig och kraftig i både doft och smak med en hel del röda bär, viol, mogna röda plommon, viol, bittermandel. Förvånansvärt lätt och känns något spretig. Vinner på att lagas några år enligt Arnau vilket jag är beredd att hålla med om.


Detta var mitt första besök på Aveqia och jag känner redan nu att det kommer bli fler besök framöver. Bra koncept, mycket trevlig personal, kockar som på ett enkelt sätt kan förklara hur man gör på bästa sätt gjorde att jag lämnade stället med ett leende på läpparna. Jag gillar att laga mat hemma och efter kvällen är jag än mer taggad att avancera inom kokkonsten. 

Ett stort tack till PrimeWine för ett mycket trevligt arrangemang och givetvis även ett stort tack till Arnau för bra presentation av vinerna och möjligheten till diskussioner kring vin i allmänhet.

söndag 25 oktober 2015

Brno och Prag, Tjeckien

I september åkte jag på en affärsresa till Brno i Tjeckien och vad passar då bättre än att prova de lokala vinerna? Jag hade i förväg försökt att lista ut vilka vinbarer som fanns att besöka, öppettider etc men det var minst sagt sparsmakat med information på nätet. Väl framme i Brno tidig kväll fann jag vinoteket Víno Hruška inte långt från tågstationen. Helt folktomt men tjejen som jobbade förklarade att de flesta var på den pågående vinfestival på torget. Den hade jag helt missat i mina sökningar inför resan. Det var ingen brådska då den pågår hela veckan så jag skulle få tid även med att utforska vad som fanns på plats. Hos Víno Hruška kan man prova ett flertal viner på glas, både från kran eller från flaska. Det är deras egna viner som gäller och genomgående (flaskvinerna)  höll de ok kvalité utan att riktigt övertyga. En bra introduktion till tjeckiska viner minst sagt.

Víno Hruška
Slavnosti vína i Brno
På torget pågick alltså vinfestivalen Slavnostivína där ett 20-tal producenter visade upp sina skapelser och vinerna var av minsta sagt varierande kvalité. Man kunde antingen köpa ett graverat vinprovarglas för 40 tjeckiska kronor (c:a 13 SEK) för att sedan välja vad man ville dricka alternativt hålla sig till ett få ett plastglas fyllt till bredden. För det var just det som var ett något annorlunda problem, att man fick så ohejdans mycket upphällt i glaset. Trots mina försök till att vänligt men bestämt säga att jag endast önskade en skvätt för att prova så fylldes det rejält. Det i sin tur ledde till att när jag skulle tömma vad som fanns kvar i glaset så saknades det dels bra ställen för detta men även begränsade möjligheter att skölja ur provarglaset. Så jag gav upp det hela med glas och höll mig till plastglas på ett tidigt stadium. Förvånat tittat tjeckerna på mig när jag gång på gång ställde halvfulla plastglas på borden i min jakt efter något av kvalité.


Jag tror jag hann med dryga 40-talet olika viner och det var egentligen enbart 2-3 stycken som känns som de är värda att nämna. Vinarvstí Buskovský 2011 Saint Laurent Réserve har en rik fruktig plommondoft med inslag av fat och körbär. Smaken är torr, lena tanniner och ett något kort avslut. På det hela ett trevlig vin på druvan saint laurent som jag inte har så stora kunskaper om sedan tidigare. Tacksamma 12,5% och en prislapp på 50 SEK.


Pinot noir finns det en del producenter som kan hantera i Tjeckien. Vinarství Reisten 2013 Pinot Noir Maidenburg gav mig så positiva vibbar att jag köpte med mig en flaska hem. Inget som kommer frälsa en Borgougnefreak utan här är det åt det lättare hållet. Annorlunda dofter som drar åt det lite exotiska utan att bli för sliskigt. Tror det kostade knappt 90 SEK.

Förutom alla olika viner att prova så var det en sak som många kom till feestivalen för. Det var burčák som gällde, en dryck av nyligen pressade druvor som fått en omgång tillsattt socker och en kortare jäsning. Resultatet är en söt dryck av druvsaft som även i mindre mängder garanterat fixar en betongkeps dagen efter. Jag noterade först denna dryck då jag såg flera personer bära runt på PET-flaskor med någon gulaktigt i och utan skruvkorkarna på. Anledningen till avsaknaden av skruvkorkarna är att drycken ännu jäser och risken finns för en mindre explosion om man stänger in det. Det är endast 5% alkohol i burčák men just det att det jäser vidare i kroppen påstås ge en rejäl berusning om man inte tar det försiktigt. Gott? Inte så pjåkigt faktiskt, påminner mig lite om Moscato d'Asti fast utan någon som helst syra.

Burčák
Efter att ha försökt att finna något intressant på festivalen i två kvällar beslöt jag mig för att finna lyckan i någon av alla de vinbarer som fanns runt stan. Tyvärr var det bottennapp rakt igenom. Om man inte vet exakt vad man söker efter och ber efter något de i barerna rekommenderar så slutade det oftast i något knappt drickbart. Sista kvällen hittade jag vad jag letat efter. Kanske Brnos bästa vinbar (bäst av samtliga jag besökte) finner man hos Garage Wine. Med ett flertal viner på glas (både inhemska som importerade) finns det garanterat något för alla. Bakom disken stod Viktor som visade sig både kunna bra engelska och var trevlig. Att han dessutom hade goda kunskaper inom vin (och allt runt omkring) gjorde inte saken sämre. Jag provade mig igenom några vita och avslutade med en makalöst god pinot noir. Först ut blev det två rieslings från Wachau Nothnagl, Österrike. 2014 Burgberg och 2014 Setzberg där den främsta skillnaden var hur de klarade värme. Vi låga temperaturer så höll Burgberg ihop bättre medans Setzberg utvecklades positivt i glaset ju varmare det blev. Båda är vad jag skulle kalla klassiska rieslingviner med en touch av grape. Bra men lite väl enkla. Det tredje vita var Garage Wines "egna" vin som det enbart produceras 900 flaskor av. 2013 Rara Avis är ett samarbete med producenten Franz Pichler och består av 80% grüner veltliner och 20% riesling. Anställda från Garage Wine själva är med och väljer ut druvor och hur blenden ska vara. Då Franz Pichler inte gör denna typ av blends i normala fall är det ett vin som endast får säljas av Garage Wine. Gulgrön färg, grönt i näsan, en hel del gula äpplen. Ok syra och ett bra avslut. Inte det mest fantastiska vinet men med en minst sagt intressant historia bakom.

Garage Wine, Brno
Garage Wine, Brno
Som avslutning provade jag en tjeckisk pinot noir från producenten Stapleton & Springer. Deras 2011 Rouci fick mig på fall direkt och jag satt bara och njöt av doften och fylligheten i smaken. En riktig höjdare som behöver ett par år till på rygg för att lugna ner sig.

Jag lämnade Brno och fick en kväll i Prag innan flyget hem dagen efter. Det blev ett besök på Vinograf, en vinbar som finns på tre ställen i Prag. Det finns ett stort utbud av tjeckiska viner på glas så det passade mig utmärkt och kan rekommenderas.


Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det visst går att få tag på bra och billiga viner i tjeckien men det kräver både tid och tålamod. Om man däremot går upp ett snäpp prismässigt (vilket inte behöver betyda alltför mycket om man jämför med Sveriges priser) verkar det finnas en uppsjö intressanta saker att ta del av. Ser fram emot nästa besök i Tjeckien.

torsdag 22 oktober 2015

Provning Caviste CAV0048

Jag var på provning av Cavistes nästa släpp, CAV0048, som denna gång bryter alla barriärer och packar lådan full med godsaker från Piemonte, Italien. Det är från producenten Ferdinando Principiano som tre viner finns för försäljning idag. Från att tdigare producerat "publikvänliga" viner som mer eller mindre saknat specifik områdeskarraktär beslutade sig Ferdinando att byta till en mer traditionell stil. Nu med fokus på ekologisk odling, större ekfat, naturlig jäst och minimalt med svavel. Allt för att låta druvan och området tala för sig själv.



2013 Dolcetto d’Alba Sant’ Anna (105:-)
Ungt och väldigt ren frukt men också något endimensionell. En del körsbär, svarta vinbär, lättare tanniner, ok syra. Jag är ingen större dolcetto fantast men kan trots det skönja en viss kvalitet i sin enkelhet, ett mycket bra "vardagsdricka". Om jag uppfattade det hela rätt så har det legat på ståltank i 10 månader, ingen fatkontakt alls.

2013 Barbera d’Alba Laura (135:-)
Fruktig, körsbär, svagt jordig, något kort. Mindre syra och mer fruktighet, lättsam, klunkbar. En ren och ärlig barbera helt enkelt. 10 månader på ståltank.

2011 Barolo Serralunga (255:-)
Druvorna kommer från ett 3,5 hektar stort område och skördas i början av oktober. Efter vinifiring ligger vinet i 24 månader på fat (20 + 40 hektoliter).
Kraftig doft av röda bär, rosor, lavendel och en del fat. Bra balanserad i smaken, hettar till något i slutet dock. Mycket gott och fullt drickbar redan nu men kommer säkert vinna på lagras ett tag.


Det som är gemensamt för vinerna är att de inte får någon tillsatt jäst eller svavlas vid vinifiering. Finns att beställa från och med idag 22 oktober från klickan 14:00 på www.caviste.se. Ett sexpack med två viner vardera kostar 990:-. Detta är ett riktigt bra första paket från Italien av Caviste vilket bådar gott för eventuella framtida lådor.

Som en extra bonus fick jag även ett smakprov av Principianos 2008 Barolo Boscareto. Vilket makalöst trevligt vin! Tack för det Martin!

måndag 5 oktober 2015

Producentprovning Dog Point Vineyard

Som en perfekt avslutning på arbetsveckan bjöd PhilipsonSöderberg in till en lunchprovning med producenten Dog Point Vineyard från Marlborough, Nya Zeeland. De har sedan 2002 producerat vin i eget namn och druvorna tar de från sina egna gårdar i regionen Wairau Valley där de fogar över c:a 300 hektar. Exakt antal hektar som används för druvodling framgick inte. De båda grundarna Ivan Sutherland och James Haley har förflutet från Cloudy Bay och om jag förstod det hela rätt så säljer Dog Point en del av sin skörd till just Cloudy Bay. Det odlas uteslutande organiskt, druvors skördas för hand och större mängden av odlingsmarken är certifierad.


Representanter från Dog Point på plats var Matt Sutherland och Murray Cook som både gick igenom vinerna och sedan aktivt deltog i följande lunch med diskussioner rörande bra mycket mer än bara deras egna viner. Mycket uppskattat.

Först ut var 2014 Dog Point Sauvignon Blanc, ett ståltankslagrat vin med fokus på rena fruktiga toner. En hel del exotiska inslag, melon, grape och krusbär. En tydlig syra som övergår i en svag beska på slutet. Enkelt, korrekt och anonymt. Jag tyckte mig höra att man blandar 20% vildjäst vin, vad det skulle tillföra fick jag inte klarhet i.


Efterföljande 2013 Dog Point Section 94 Sauvignon Blanc är ett stort kliv uppåt på intresseskalan. Vildjäst, ligger på gamla franska fat 18 månader och genomgår ingen malolaktisk jäsning. C:a 30000 flaskor tillverkas. En tydlig rökighet av rostade fat, bränt hår, undervegetation, krusbär och citrus finns i doften. Smakmässigt är det främst rökigheten som hänger kvar tillsammans med syran och en släng av kalk. Torrt och riktigt gott, speciellt till förrätten bestående av sparrissoppa och ägg. Utan ägget tog vinet över för mycket men med ägget blev det en skön balans. Bör hållas kallt, vid värme började det spreta rejält.


2013 Dog Point Chardonnay påminner en hel del om ovanstående med betoning på rökighet/fat. Den stora skillnaden är att det är fruktigare med melon, gula äpplen och en lätt nötighet i doften. Referenserna finns kvar i smaken med en aning päron på slutet, avslutningsvis jobbar syran fram saliven. Något fet och en bra längd. Klarar av att bli varmare, ändrade karaktär något men inte så att det tappade balansen. Satt fint till laxen. Tillverkas med malolaktisk jäsning och omrörning av jästfällningen, 18 måndare på franska fat varav 15% nya (40% enligt infoblad).


Sista vinet för dagen var 2013 Dog Point Pinot Noir gjord på 6 olika kloner, 100% vildjäst och med 15% hela klasar. Urlakning dker under 21-28 dagar varefter lagring på franska fat (osäker på mängden nya) sker i 18 månader. Uttaget ligger på 35hl/ha. Det är en stor, fruktig doft med i huvudsak röda bär och inslag av pepparkorn. Torr men i mitt tycke diskret smak med en bra syra och lagom mjuka tanniner. Det kommer fram viol, mer peppar och lakrits efter ett tag i glaset men så värst mycket händer inte. Hänger kvar länge. En nedtonad Nyzeeländsk PN skrev jag i mina noteringar, som en blandning mellan nya och gamla världen.


Sammanfattningsvis så finns det en solkar vinnare vad det gäller intresse kring smak och doft och det är Section 94 som jag gärna provar igen efter några års vila. Samtliga viner kommer att finnas tillgängliga på Systembolaget under oktober och november i det tillfälliga sortimentet.

2014 Dog Point Sauvignon Blanc (93009) 185:-, 6 november, 2400 flaskor
2013 Dog Point Section 94 (99267) 269:-, 16 oktober, 360 flaskor
2013 Dog Point Chardonnay (92095) 269:-, 16 oktober, 360 flaskor
2013 Dog Point Pinot Noir (99252) 349:-, 16 oktober, 480 flaskor

Tack till PhilipsonSöderberg för en mycket bra, underhållande och inte minst lärorik provning. Tack även till Matt och Murray från Dog Point som bjöd på en hel del fakta även utanför Dog Point. Sist men inte minst tack till Jimmy Forsman som gav mig tillfället att få delta.

onsdag 30 september 2015

Provning med The Winecurious


För några veckor sedan var jag på provning hos den lilla oberoende vinhandlaren The Winecurious som drivs av entusiasterna Soile och Mathias. De fokuserar på att finna kvalitetsviner som inte finns att tillgå via ex Systembolaget och fokus ligger främst på cava och viner från Dao, Portugal. Många av producenterna som de samarbetar med är små familjeägda som i många fall har svårt att nå en marknad som Sverige.



Framdukat fanns ett tiotal viner från just ovannämnda områden. Från cava var det några som jag personligen tyckte höll bra klass. 2010 Llagrima d'Or Brut Nature från familjen Ventura bjöd på en generös fruktig doft, bra syra och en bra längd. Med ett par år i vila så kan det nog visa sig bli en riktig höjdare.


Den cava jag definitivt gillade var Rimarts 24 Reserva Brut Nature med sin lätt snustorra metalliska touch i gomen och inslag av mogen frukt och svamp. Strukturerat och uppstyrt. Vingården drivs av två bröder och deras mor. Numret indikerar att vinet lagrats minst 24 månader innan degorgering. Degorgering sker först i samband med beställning så vinet i flaskan brukar variera mellan 24-30 månader. Det finns även en 18 och en 40 som tyvärr inte fanns att prova vid detta tillfälle.


Det fanns även 2010 Almeida Garrett Super Riserva Bruto Natural att prova. Den finns inte att köpa hos The Winecurious just nu utan var med för att så att säga "känna av marknaden". Om det var något att ha på ren svenska. Även om det kunde upplevas minst sagt bångstyrigt och något spretigt så tror jag att det finns potential för förbättring med vila. Järn, fat, hög syra, gula äpplen och en minst sagt spännande hetta. Inte alkoholhetta utan mer som chili. Mycket märkligt men kul.


Av de stilla röda vinerna var det två som höjde sig över de andra. 2009 Quinta do Escudial Capitulo II är medelfyllig med röda bär, lakritstoner och lätt syrlighet. Kommer till sin rätt med mat, ex grillad fisk eller en pulled pork.


Storebrorsan (eller syrran kanske) 2009 Quinta do Escudial Vinas Velhas Reserva Capitulo III höjer nivån på kvalitén avsevärt. Druvorna kommer från de äldsta stockarna i gården och det ger ett närmast syndigt mörkt rubinfärgat vin med dofter av viol, körsbär, kryddträdgård och kikärtor. Syran ger karaktär och liv i vinet. Kryddig och något varm lång eftersmak. Har lite svårt att avgöra vad som skulle passa i matväg, kanske något med ost ex pizza eller pasta med gräddbaserad sås. Gott vilket som.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det ännu finns en uppsjö av producenter och områden att lära känna och The Winecurious visar att spännande produkter finns för den som är nyfiken på att prova något nytt. Det tackar jag för.

http://thewinecurious.com/
http://thewinecurious.tictail.com/
https://thewinecurious.wordpress.com/


torsdag 2 juli 2015

Grekisk öl del 2.


via Instagram http://ift.tt/1JCAHKE

Inte har det blivit direkt bättre än förra. #grekisköl #skullehålltmigtillvin

Bottennapp


via Instagram http://ift.tt/1KwYDjW
Ett vitt kreta(kretiskt?)vin som jag helst hade sluppit. Lägg flaskan på minnet för detta vill ni inte uppleva. #kreta #bränt #sherrykänsla #skullehålltmigtillöl

onsdag 1 juli 2015

torsdag 28 maj 2015

2013 Arianna Occhipinti Sicilia SP68

Idag är jag bekväm av mig och kopierar helt enkelt infon från importören Wine Trades site.
Arianna Occhipinti började sin saga i vinvärlden redan vid 16-års ålder när hon följde med sin farbror Giusto till Vinitaly. Det inspirerade henne att skriva in sig på Universitetet för vitikultur i Milano när hon fyllt 18. 2004 gjorde Arianna sin första årgång av sitt eget vin, då blott 22 år gammal. Sedan första dagen är odlingen helt naturlig, som det alltid varit. 17 hektar är planterat med vinrankor och runt 15ha är en blandning av olivträd, mandelträd, buskar, örter och cypresser. 
Med förebilder som Josko Gravner, Dario Princic, Marcel Lapierre och Thierry Puzelat blev det en självklarhet för Arianna att göra vin på det sätt hon gör idag. Jäsning med naturlig jäst, lagring på gamla fat samt uteslutande av klarning, filtrering och endast små mängder svavel används.
Så det är alltså ett sicilianskt vin från en producent som kanske mest är känd för sin Il Frappato, detta vin kan nog närmast räknas som lillebror. Släpptes hösten 2014 har jag för mig i SB's tillfälliga sortiment och flaskorna gick åt i en rasande takt. Druvblandningen består av Frappato 70% & Nero d’avola 30% (enligt årgång 2014, saknar uppgifter för 2013). Det är manuell skörd som gäller och vinifieringen är enklast möjliga, inget tillsatt, inget borttaget. Lagring sker 6 månader på ståltank innan det buteljeras.


Det börjar med en större mängd söndertrampad mörk frukt på ett jordgolv strax intill en kryddträdgård. I smaken är det en fräsch syra med spretiga tanniner och lingonris. Efter några timmar ändras doften och fram kommer mer svartpeppar och oliver. Nu har även smaken ändrats, jordgolvet har ändrats till en genomsnittligt bra skött svensk trädgård med vildblommor och smultron. Jag har mycket svårt att avgöra om jag gillar det eller inte. På ett sätt är det helt uppåt väggarna, oharmoniskt men samtidigt så är det just det som gör charmen och som håller intresset levande. Definitivt ingen slentrian dricka, kräver både tid, tålamod och mod.

onsdag 27 maj 2015

Bollinger Special Cuvée Brut

Jag har tidigare både sagt och skrivit att det dricks alldeles för lite champagne hemmavid. Så det var till stor glädje att bli bjuden på Bollingers NV skumpa Special Cuvée Brut hemma hos några vänner. Tydligen är det deras husskumpa, något som gått obemärkt förbi min radar, och jag kan bara hålla med om att det är ett bra val. Här är det inte snack om något lagrat vin utan det är snudd på purfärskt som trots det har en något utvecklad doft av gula äpplen, citrus och bröd. Moussen håller i fint och smaken följer samma spår som doften med ett tillägg av något som får mig att tänka på rök. Avslutet håller sig kvar ett tag i en lätt syrainlindad nötighet. En trevlig bekantskap som jag gärna dricker igen.


tisdag 26 maj 2015

Producentprovning Capezzana

Jag fick möjligheten att deltaga på en provning av Tenuta di Capezzanas viner arrangerat av importören Wicked Wine. På plats fanns även Christian Bottegal, representant för Capezzana, för att guida oss igenom både områdets och gårdens historik samt de viner som fanns på plats.

Capezzana ligger i Carmignano, ett litet distrikt drygt en mil nordväst om Florens i Toscana. Sin närhet till bergskedjan Appeninerna bidrar till ett något svalare klimat än övriga Toscana vilket i sin tur ger en annan karaktär på druvorna Sangiovese och Cabernet sauvignon. I Carmignano har det odlats druvor sedan 1000 BC, fynd i etruskiska gravar visar detta. Det äldsta dokumenterade beviset på odling är ett hyreskontrakt på ett pergament daterat till år 804. Så vid Capezzana har vin- och olivodlingar funnits i över 1200 år.

På 1920-talet köpte Alessandro Contini Bonacossi "Capezzana" samt de två angränsande gårdarna, "Il Poggetto" och "Trefiano". Alessandros passion för att samla ledde honom att buteljera sitt vin från det första året av produktionen, så idag är Capezzana nästan unika i att ha flaskor av årgångar med anor från 1925. Efter kriget och slutförd universitetsexamen i jordbruk, anslöt Ugo till sin far inför rekonstruktionen av den vinproducerande delen av Capezzana. Ugo tog sedan gradvis över driften av gården. Från början var Ugo övertygad om att potentialen på de viner som produceras i denna region, och bestämde sig för att förbättra sina viner i en tid då de flesta producenter fortfarande sålde sina viner i bulk.

Bild från www.capezzana.it/

Carmignano är det minsta distriktet i Toscana och fick sin nuvarande DOCG 1990 (DOC 1975) men hade redan under tidiga 1900-talet ett slags DOC. Denna införlivades med Chianti på 30-talet och det dröjde till 1975 innan ordningen var återställd. Reglerna för DOCG Carmignano är att det måste vara minst 50% Sangiovese i vinet. Resterande kan vara 10-20% Cabernet sauvignon eller Cabernet franc, upp till 20% Canaiolo, upp till 5% Mammolo eller Colorino samt upp till 10% gröna druvor så som Trebbiano och Malvasia. Varför då Cabernet sauvignon kan man undra? Jo det var så att familjen Medici sökte sig till Carmignano sommartid för att finna svalka, Florens kan vara påfrestande när det är som varmast. Det var (enligt Christian) Katarina av Medici som tog med sig den "franska" druvan Cabernet sauvignon till Carmignano och sina egna vingårdar. Detta bör då ha skett någon gång under mitten av 1500-talet.

Först fyra Villa di Capezzana som samtliga innehåller 80% Sangiovese och resterande Cabernet Sauvignon och legat på fat i drygt ett år. Övergripande är det bra grepp i tanninerna även om de har rundats av något i den äldsta årgången.


1996 Villa di Capezzana Carmignano DOCG
Mycket mogen, djup doft med en känsla av Bordeaux, som att CS har tagit över en del. Körsbär, fat, svagt russin i smaken med en släng av fat och blyerts. Mycket bra helhet, kan ha tappat lite ryggrad men trots det riktigt bra.

2006 Villa di Capezzana Carmignano DOCG
10 år yngre och det märks, framför allt på syran som vill visa sig. Mognaden är för min smak i det närmaste perfekt, underbar doft, rund, härligt avslut. Känns fortfarande ung trots sina 9 år.

2009 Villa di Capezzana Carmignano DOCG
Detta har jag druckit tidigare (läs här) och då var jag inte lika lyrisk som jag var över årgång 2007. På knappt ett år har det hänt en del. Doften är fortfarande smått blygsam, stängd men smaken är på frammarsch med en stor fruktighet som inte visats tidigare. Har du några i källaren är min rekommendation att spara ytterligare ett par år. Om du inte har så finns det kvar att beställa på SB, 72480.

2011 Villa di Capezzana Carmignano DOCG
Denna årgång skiljer sig stort från de övriga. Det är en mycket ung (givetvis) och fruktig doft, mer öppen än 2009. Den största skillnaden är annars i smaken där dels tanninerna är mindre framträdande men även att det finns ett stråk av sötma i avslutet. Vi hade en diskussion kring bordet om detta och Christian nämnde att druvorna var väldigt mogna vid skörd. Ska bli mycket intressant och se hur det klarar sig kommande år. Denna årgång kommer ta vid när 2009'orna är slut enligt uppgift från importören.

Sammanfattningsvis så är Villa di Capezzana inget annat än helt makalöst bra. Jag vet att jag öst lovord över vinet tidigare, främst då 2007 men jag kan inte låta bli att förundras över hur passa bra vinet håller ihop över alla år. Mognaden i vinet gör oerhört mycket så lägg undan 5-6 år om du har möjlighet. Årgång 2006 blev min favorit, ska se om jag kan få tag i några flaskor.

Capezzana producerar även en "supertoscanare" vid namn Ghiaie della Furba. Innehållet är en blandning av 50% Cabernet sauvignon, 30% Syrah och 20% Merlot som lagrats 18 månader på mindre fat (barrique). Årgångarna vi provade var 2008 och 2009 där den största skillnaden var att den yngre var något stramare och med en mer naturkänsla och bitigare tanniner. Annars är de väldigt lika med sin Bordeauxkaraktär, pepprighet, vaniljtoner, våt trasmatta och lite avslutande sötma. Bra längd.

Som avslutning blev det ett av förra årets bästa viner (av de jag provade), 2007 Capezzana Vin Santo Carmignano Riserva. Lika gott nu som i höstas, otroligt komplex. Se min tidigare notering här. Vid framställningen låter man druvorna torka så mycket att det i slutändan bara återstår en femtedel av druvans ursprungliga vikt. När vinifieringen sedan är klar förseglar man vinet i 5 år när det ligger på fat.

torsdag 7 maj 2015

Uppsamlingsheat #5

Så var det dags för ännu ett uppsamlingsheat av sådant jag inte hunnit skriva en ordentlig bloggpost om eller som jag saknar mer seriösa anteckningar om.


2012 Juliusspital Silvaner Kabinett Trocken
Min första silvaner visade sig vara riktigt trevlig. Kommer jag garanterat köpa igen.

2013 Manifesto Nero d'Avola
Nää, detta var ingen höjdare.



2012 Donpà Aglianico del Vulture
Ok utan att övertyga

2012 Tajinaste
Inte något att lägga på minnet. 




2008 St. Stephan's Crown Tokaji Aszú 5 Puttonyos
Doft av honungsrostade hasselnötter, brännässlor och rostig spik. Smaken är sötsyrlig och bjuder på körsbär, rabarber, aprikos. Avslutet kort förutom det aningens besk-syrliga som håller sig kvar. Inget som triggar mitt lustcentra, ganska mediokert.


2013 Errazuriz Pinot Noir Estate Series
Riktigt trist utan några som helst unika egenskaper.

2010 Valle Reale Montepulciano d'Abruzzo
Helt ok med mörka bär och kakao.


2011 Capezzana Barco Reale di Carmignano
Bra även denna årgång. Ett riktigt bra allroundvin att ha hemma.

2013 Gadais Pere & Fils Muscadet de Sèvre-et-Maine Sur Lie
Det positiva var syran, resten saknades.